onsdag 27 april 2011

Samarbete!

Idag hade vi ett möte på BUP. Vi har ju äntligen fått en som heter "ärendeansvarig" där. Idag satt vi inte mindre än 12 personer i samma möte. Det var folk från BUP, soc, skolan och vi föräldrar och bonusföräldrar. BUP:s specialpedagog blev rent ut sagt chockad över sonens historia. Han begrep inte alls hur saker har gått till under årens lopp. Att han först blev kallad "lindrigt utvecklingsstörd" och att det nu visar sig att han har ett IQ på över 100.

Det var OERHÖRT BRA att han var med på det här mötet! Han styrde upp och kunde reda ut saker och ting. Sonens nuvarande skola vill egentligen skicka iväg honom till en annan skola nu, han sa "stopp och belägg, killen har redan skickats runt kors och tvärs. Nu måste vi vuxna greja det här" (med andra ord sa han det, men innebörden är densamma).

Tre korgar med innebörder är nu satta: SÄKERHET: han ska inte misshandla sig själv (eller för den delen andra), han ska inte rymma, han måste komma ur det sammanhang han nu satt sig själv i osv osv. SKOLA: ställs det för höga krav på honom? Vilka krav kan man ställa? SOCIALT: Han har redan kontakt med en som ska hjälpa honom med ART-träning, vi som familj ska ingå i familjeteamet, våra hemförhållanden måste styras upp. Soc ska också försöka få honom att förstå att han måste ta sina mediciner.

Jag är så tacksam för att jag nu slipper vara den enda som tänker, pappan och hans sambo har också tänkt och försökt! Men vi kan inte det här, vi vet inte allt. Vi kan inte stå ensamma i det här! Det går inte, bara. Det finns folk som har det här som yrke och jobb - de MÅSTE finnas till för sådana som oss. NU verkar det vara på gång i alla fall. Jag hoppas att det är så också. Att det en dag kommer att bli bra!

6 kommentarer:

  1. Vad bra att det verkar vara något på gång nu!
    Att ni blir sedda!
    Det är ju bara det att man tycker att det tar sådan lång tid, att allt drar ut på tiden...
    Man vill att det ska hända - igår...
    Ha tålamod och håll ut!
    Styrkekramar fårn Kin@

    SvaraRadera
  2. Ja! Det har bara tagit alldeles för lång tid. Flera år för lång tid, har det tagit. Begriper inte att man inte förstått tidigare bland professionen att vi behövt hjälp innan... Men ja, det är skönt att de ÄNTLIGEN griper in nu!

    Tack!

    SvaraRadera
  3. Hej!
    Vilken resa ni har gjort/gör!
    Skrämmande att ingen har tagit detta på allvar från första början! Att som mamma stå bredvid och se allt bara rasa måste vara en hemsk upplevelse! Förtvivlan att inget kunna göra, och att inte få den hjälp som behövs! Lider med dig och jag hoppas att det nu blir ordning med hjälp av BUP:s specialpedagog. Förstår inte varför ingen har tagit tag i detta som är ett allvarligt problem. Sonen mår ju inte bra av att ha det så här! Och som förälder, speciellt en mamma vill ju sina barn det bästa. Man har ju fött barn för kärlek till dem och att se dem vara glada, lyckliga och kärleksfulla individer. Jag önskar att det löser sig för er!
    Ta hand om dig!
    Kram Maria (twitter)

    SvaraRadera
  4. Hej Maria!

    Ja, det har varit jobbigt rätt så länge nu. Jag hoppas att det reder sig snart. Han ropar på hjälp högt och tydligt nu. Det har han gjort länge, men ropen blir starkare och starkare. Vi föräldrar har gjort vad vi kunnat. Men det är banne mig inte lätt att bli hörd! Det räcker inte att vara ledsen och förtvivlad och söka hjälp. Man måste med brösttoner tala väldigt lungt och tydligt och hota med anmälning för att man ska få hjälp och bli tagen på allvar. Det är min erfarenhet. Tyvärr! I välfärdssverige.

    SvaraRadera
  5. Hej!

    Åh, vad bra att få läsa om er historia! Jág ringde till BUP i fredags och äntligen ska de ta upp vårt ärende nästa vecka. Att läsa om er får mej lite peppad igen...nu ska jag ställa krav på BUP också. Om skolan inte gör något ,måste väl de göra något, eller. Jag har också själv tagit kontakt med Socialen för att skolan inte hjälper min son. Min son har ADHD, rymmer visserligen inte men är en hemmasittare istället. Vägrar att gå i skolan, vägrar att åka till pappan och förhandlar sej till saker precis hela tiden.(tider, pengar,mm) Att läsa om att er son vill ha en moppe för att komma hem - det är min son om ett år...
    Hur gör man för att skolan ska förstå? Jag har gjort min tredje anmälan nu, de förra två gav kommunen /skolan kritik - men det hjälper inte?!
    Stödet uteblir helt iallafall och nu går han inte ens dit och det anser skolan vara MITT problem. Fyra års strid och kamp mot skolan samtidigt som man ska vara en positiv mamma som ska orka med allt som hör till problematiken.
    Jag anser att barn med ADHD (särskilt barnen med ADD)är de bortglömda barnen - de/vi får inte tillräckligt med hjälp varken av BUP eller skolan. De anses fortfarande som ouppfostrade och pedagogerna/rektorerna kan för det mesta ingenting. De tar heller inte reda på något...

    Från en oerhört trött mamma/

    Lena!

    SvaraRadera
  6. Hej Lena!

    Jag har inte gjort någon anmälan än. På nåt vis har skolan i alla fall försökt. Vårt stora problem, som jag tänker ligger i grunden för att det blivit som det blivit för oss, är att vi inte fått hjälp av BUP, att Habben gömde skicka remiss till BUP eller vad som nu har hänt. Så ingen har som vetat om att vi funnits, trots att vi upprepade gånger har bett om hjälp.

    Det räcker inte att ringa och gråta och vara förtvivlad. Jag har fått frågan "Är det akut?" och jag har sagt att det varit akut länge. "Jaha" har svaren blivit då. Alltså inte akut...

    Hoppas att det löser sig för er! Numera har min kommuns skolpolitiker och landstingspolitiker fått den här bloggen skickad till sig. Jag hoppas att det händer nåt snart!

    Lycka till och styrka från mig till dig. Jag vet vad du går igenom!

    SvaraRadera